Olarsgården beskriver man lättast ur tomtens perspektiv - hustomtens. Han har bott i huset i många år och vet bättre än någon annan vad som är viktigast att berätta. Från sitt krypin under huvudentréns trappa har han sett gästerna komma på skidor, med häst och släde, med T-Ford, med Amazon och BMW. Och fastän världen har genomgått många förändringar genom åren, har tiden på Olarsgården stått stilla.

Gästerna, som kommit och gått, har alla omslutits av gårdens atmosfär; de har ätit gott, druckit vått, och värmt sig inombords. De har träffats i baren och stilla talat om allvarliga saker, de har samlats i högtid och gamman. De har anlänt hit efter jaktturer, skidturer, slädturer och kanske stannat över natten i något av våra gästrum; slumrat i en bolstrad bädd. Hustomten har vandrat sin tysta ban och utfört sina plikter med omsorg; lagt fram en filt om någon frusit, fyllt vedlåren med doftande klabbar, tänt facklorna vid vägen när det mörknat, Bjud dig själv en hemmakväll på Olarsgården. Värm upp med en varm drink i skänkrummet.. skottat gårdsplanen var morgon och fyllt på brännvinsskåpet varje kväll. En sådan gårdvar måste man vara rädd om. Han är en av de sista här i Sälen.

Så titta under trappan när du kommer hit. Du ser kanske inte tomten, han har mycket att stå i, men väl hans lilla grötfat och skeden, som han ätit gröten med i många många år. Och den dag du tvingas lämna Olarsgården och återvända hem, skänk vår tomte en tacksamhetens tanke och förundras, liksom vi, över att man kan få så mycket trivsel som tack för lite gröt

Skrivet av Gösta Dowalius